Så långt borta men ändå nära,
så ensamt, men ändå inte.
Så saknad, så saknad.
Så älskad.
Så länge vi minns, finns du.
Och hur skulle vi glömma?
lördag 3 maj 2008
3 Maj
Av
Thomas & Jenny
kl.
lördag, maj 03, 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)


1 kommentar:
Vad väldigt, jättefint du har skrivit Jenny! STOOOOR KRAM!
Monica
Skicka en kommentar