Inget för den höjdrädde

I dag beslöt vi oss efter en lite för lång sovmorgon att bege oss ut och och vandra. Vi kollade upp några ställen på internet och tog bilen till Luzern. Vädret var inte det bästa men det regnade inte så vi letade upp ett ställe som heter "Hinterbergen".

Väl på plats vid kabinbanan som skulle ta oss en bit upp så hittade vi ingen personal, vilket vi tyckte verkade lite konstigt. Vi träffade dock en kvinna som berättade att det bara var att sätta sig i den lilla kabinen och trycka på den gröna knappen. Hon vågade själv inte åka utan väntade där nere på sin man...

Kabinbanan såg inte alls så läskig ut nerifrån, men det ändrades snabbt när den saktade började åka uppför. Jag har aldrig tidigare åkt kabinbana och trots min flygrädsla/höjdrädsla trodde jag att detta skulle vara ganska lugnt... Trevande försökte jag få medhåll från T hur säkert och ofarligt detta var men han gav bara mig en olustig blick och sa:

-Nja det här känns inte så säkert, den verkar ganska gammal...

Det bör då tilläggas att T har jobbat inom flyget i 7 år och alltid brukar säga hur säkert allting är och hur man aldrig behöver oroa sig. ( Inte för att det var ett flygplan men han brukar vara ärlig) Resterande 5 minuter var inte speciellt trevliga, kabinen gungade fram o tillbaka och steg högre och högre. Jag tror båda två var ungefär lika lättade när vi äntligen var framme på fast mark igen.

1 bild säger mer än 1000 ord ;)

Inte att rekomendera för den höjdrädde!!

Väl uppe började vi vandra högre. Nån som vågar köra bil här?

Men vi hann inte så lång innan vi fick lov att vända, det var visst oväder på väg och dom vi mötte på väg ner sa att det var bäst att vända..
Vi hittade vi en liten restaurag där vi åt lunch, lugnet och tysnaden bröts endast av ko- skällorna.
Att vandra nerför var jobbigare än man kunde tro speciellt där det var brant...

Väl nere var vi båda helt slut, och tog ett välbehövligt dopp i Luzernsjön